En ny skada

IMG_8535
Här hände det – hundra meter hemifrån! Mitt i bildens nedre kant kan man se bromsspåren som går snett upp mot höger, in i den hårda snövallen. Velomobilen står i bilden vänd i motsatt riktning än färdriktningen var.


Alla läsare av bloggen minns säkert den stora händelsen när den okända franska kvinnan i Paris fick för sig att velomobilen var en plats att sitta ? Den historien gjorde jag en skadeanmälan på när jag var i Paris, men har sedan dess inte fortsatt med regleringen av skadan med mitt försäkringsbolag. Har idag kompletterat den med en video och några bilder som ni hittar längst ner i inlägget från december.

Den skadan var ju märkbar, men sprickorna efter fransyskan var betydligt mildare än det som jag lyckades åstadkomma den 23 mars 2016. Borde ha satt upp storyn tidigare som ett varnande exempel för andra.
Det var en sådan där vacker solig vårvinterdag. Byvägen och den parallella Stora vägen hade tinat upp. Mellan de två vägarna löper ett antal sammanbindande korta väg/gator. Närmast oss här på Byvägen 51 är Tullvägen, den korta väg som på vintern fortsätter över isvägen till Finland efter att ha först passerat över väg 99 – Stora vägen.
… och jag skulle ”bara” ta en sådan där vanlig tur med hunden Misha…
Svänger in på Tullvägen och allt ser bra ut. Visserligen isigt, men det går ju bra att köra på is med tre hjul. Halvvägs ser jag en bil som kommer över Stora vägen, helt uppenbarligen på väg till affären. Misha springer full fart bredvid och mest för att få henne nära velomobilen bromsar jag in.
Allt går blixtsnabbt (vanligt vid olyckor har jag hört😉 ), velomobilen slår först på tvären och går sedan med hela kraften in i snövallen till höger. Snövallen är hård! Höger framhjul kliver upp på snövallen och för första gången händer det som jag alltid sagt att man inte ska göra med en velomobil; jag välter med velomobilen på dess vänstra sida och glider ett par meter längs isen. Hoppsan!
Man blir riktigt förvånad. Inget händer med mig. Inget händer med Misha. Den mötande bilens passagerare tittar förvånat när jag rättar upp velomobilen och ställer mig vid vägen så att de kan passera. Spegeln lossnade på vänster sida, den tog emot den värsta stöten vid själva vältningen. Tittar snabbt på plats efter eventuella skrapspår på velomobilen och där verkar inte vara något. Ok, tänker man, det gick ju bra!
Cyklar svängen med Misha och först hemma tittar jag närmare. Jag hade ju inte tittat på den delen som träffade den hårda snövallen och som tog upp kraften från stöten. Sh-t också! En stor genomgående spricka genom glasfibern! Några ytterligare mindre sprickor i närheten. Nu kan jag ju inte skylla på någon fransyska i alla fall.

Skriver det här eftersom jag nu har varit i kontakt med Susanna på försäkringsbolaget. Hur ska jag nu göra? Hon tog lugnt upp skadeanmälan och begärde bilder av skadorna. Bra med ett kostnadsförslag på reparationen också, då skulle det gå snabbare. Igår hade jag tillfälle att besöka Övertorneå och där hitta en för mig tidigare okänd firma (dåligt med skyltar, ”alla” vet ju redan om den) som faktiskt håller på med glasfiberarbeten. Nu cyklar jag dit och visar upp skadan och får ett kostnadsförslag!

Så givetvis lite bilder av den nya skadan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s