Arktisk velonaut – Arctic velonaut

En dokumentär gjord av Tamara Souchko. Här den engelska versionen. Släppt den 7 oktober 2017.
A documentary made by Tamara Souchko. Here is the English version. Released the 7th of October 2017.

Annonser

Nyord – velomobila

velomobil-skordefest-och-miljodagar-2016


Blev ombedd av Gösta Eriksson att skriva en artikel till årets temabilaga för Skördefest och Miljödagar i Boden. Det blev en artikel med fin layout och ett helt nytt svenskt ord – velomobila. Google-sökning på ordet ger besked att det finns i någon form på slovenska. Så varsågod Språkrådet, här är ett nyord till listan. Ett annat ord som några har reagerat på är velonaut, det är dock inget nytt ord utan har använts under flera år för att beteckna en person som cyklar med velomobil.
Själva temabilagan, och artikeln på sidan 11, hittar du här.

En ny skada

IMG_8535
Här hände det – hundra meter hemifrån! Mitt i bildens nedre kant kan man se bromsspåren som går snett upp mot höger, in i den hårda snövallen. Velomobilen står i bilden vänd i motsatt riktning än färdriktningen var.


Alla läsare av bloggen minns säkert den stora händelsen när den okända franska kvinnan i Paris fick för sig att velomobilen var en plats att sitta ? Den historien gjorde jag en skadeanmälan på när jag var i Paris, men har sedan dess inte fortsatt med regleringen av skadan med mitt försäkringsbolag. Har idag kompletterat den med en video och några bilder som ni hittar längst ner i inlägget från december.

Den skadan var ju märkbar, men sprickorna efter fransyskan var betydligt mildare än det som jag lyckades åstadkomma den 23 mars 2016. Borde ha satt upp storyn tidigare som ett varnande exempel för andra.
Det var en sådan där vacker solig vårvinterdag. Byvägen och den parallella Stora vägen hade tinat upp. Mellan de två vägarna löper ett antal sammanbindande korta väg/gator. Närmast oss här på Byvägen 51 är Tullvägen, den korta väg som på vintern fortsätter över isvägen till Finland efter att ha först passerat över väg 99 – Stora vägen.
… och jag skulle ”bara” ta en sådan där vanlig tur med hunden Misha…
Svänger in på Tullvägen och allt ser bra ut. Visserligen isigt, men det går ju bra att köra på is med tre hjul. Halvvägs ser jag en bil som kommer över Stora vägen, helt uppenbarligen på väg till affären. Misha springer full fart bredvid och mest för att få henne nära velomobilen bromsar jag in.
Allt går blixtsnabbt (vanligt vid olyckor har jag hört 😉 ), velomobilen slår först på tvären och går sedan med hela kraften in i snövallen till höger. Snövallen är hård! Höger framhjul kliver upp på snövallen och för första gången händer det som jag alltid sagt att man inte ska göra med en velomobil; jag välter med velomobilen på dess vänstra sida och glider ett par meter längs isen. Hoppsan!
Man blir riktigt förvånad. Inget händer med mig. Inget händer med Misha. Den mötande bilens passagerare tittar förvånat när jag rättar upp velomobilen och ställer mig vid vägen så att de kan passera. Spegeln lossnade på vänster sida, den tog emot den värsta stöten vid själva vältningen. Tittar snabbt på plats efter eventuella skrapspår på velomobilen och där verkar inte vara något. Ok, tänker man, det gick ju bra!
Cyklar svängen med Misha och först hemma tittar jag närmare. Jag hade ju inte tittat på den delen som träffade den hårda snövallen och som tog upp kraften från stöten. Sh-t också! En stor genomgående spricka genom glasfibern! Några ytterligare mindre sprickor i närheten. Nu kan jag ju inte skylla på någon fransyska i alla fall.

Skriver det här eftersom jag nu har varit i kontakt med Susanna på försäkringsbolaget. Hur ska jag nu göra? Hon tog lugnt upp skadeanmälan och begärde bilder av skadorna. Bra med ett kostnadsförslag på reparationen också, då skulle det gå snabbare. Igår hade jag tillfälle att besöka Övertorneå och där hitta en för mig tidigare okänd firma (dåligt med skyltar, ”alla” vet ju redan om den) som faktiskt håller på med glasfiberarbeten. Nu cyklar jag dit och visar upp skadan och får ett kostnadsförslag!

Så givetvis lite bilder av den nya skadan.

324 km – nytt personligt rekord

koutojarvi_ren_25_april_2016

Cyklade med velomobilen i ett sträck från Jokkmokk till Juoksengi. Eller egentligen, cyklade med pauser men utan att sova över någonstans. 324 km, jag känner mig nöjd.

Det förra rekordet som spräcktes var med vanlig cykel år 2010 och var den sista biten från Muhos till Juoksengi, då totalt 298 km. Börja backa från den här sidan för att läsa om det.
Hur man mår? Betydligt fräschare känsla med velomobilen än jag minns från 2010.

Jo, jag cyklade från Juoksengi till Jokkmokk också, det var 370 km totalt, men uppdelat på två sträckor; Juoksengi – Luleå 184 km och Luleå – Jokkmokk 186 km.

Först i Sverige – tionde i världen!

QuattroVelo_nr_10

Det var nog den 1 april, en bra dag att luras på som Mats Persson skickade ett sms till mig från fabriken hos Velomobiel.nl i Dronten i Nederländerna och berättade att jag skulle kunna få ta hans plats i kön för en Quattro Velo, en fyrhjulig velomobil.
Det var inte lur, utan det var helt sant! Tack Mats!
Nu ligger jag som nummer ett att få en Quattro Velo i Sverige och som tionde i världen! Nåja, det finns ju en Quattro Velo tillverkad redan, men då blir det väl som nummer 11.
När jag får ta tåget till Nederländerna och cykla hem den vet jag ju inte riktigt ännu, men hoppas det blir i juni när Naturskyddsföreningens riksstämma är. Dit måste man ju åka eller allra helst cykla eller hur?!!

Förkylningsdax

   
    
    
    
 Det går helt uppenbarligen att cykla med velomobil trots att man dragit på sig en förkylning. Hastigheten sjunker dock något, orken är inte riktigt på topp. De holländska cykelvägarna underlättar och igår kväll låg jag uppe och snittade på 30 km/h. Förlorade dock i spurt mot en racercyklist. Han hade lättare cykel och inte 100 km i benen. Igår blev det 176 km. Nu 20 km till Tyskland i regn.