av

Socialt kapital – Robert D. Putnam

I mitten av 1990-talet fick jag besök av en person som arbetade med byautveckling i Karesuando. Han hade med sig en kopia av ett sammandrag av en föreläsning som professor Robert D. Putnam från Harvard University hade hållit i Östersund den 26 augusti 1994. Arrangör av föreläsningen med titeln Konsten att skapa starka och långlivade regioner var ERU – Expertgruppen för forskning om regional utveckling och Institutet för social ekonomi.

ERU var en statlig myndighet som var lokaliserad i Östersund och verksam åren 1965-1993. Den ombildades senare till SIR, Statens institut för regionalforskning dess vidareutveckling hamnade så småningom i ITPS, Institutet för tillväxtpolitiska studier för att slutligen spridas vidare till nya myndigheter…
Institutet för social ekonomi i sin tur var ett treårigt projekt som startades av Mitthögskolan i Östersund hösten 1993, se denna riksdagsmotion från hösten 1996.
Dessa ombildningar och turer kring institutioner kan ju för den oinsatta (typ en själv) utgöra en extremt söndermalande och förvirrande miljö för att skapa långsiktigt arbete kring goda idéer.

Trots allt har denna sammanställning från ett seminarium för årtionden sedan överlevt i min ägo som ett dokument som gav för mig massor av aha-upplevelser. Den gav det utifrån att jag då redan hade engagerat mig i folkrörelser sedan 1979. Robert D Putnams berättelse kring den fiktiva centralgestalten, Giuseppi Biancas, möten med italienska myndigheter och deras olika nivåer av engagemang i hans enkla problem beroende på var i landet det var och vilken bakgrund medarbetarna hade var verkligen för mig grunden av en förståelse för förhållandena i både olika delar av Sverige, men också varför det fanns skillnader mellan byarna i mitt närområde, Tornedalen.
Först kopierade jag dokumentet och slutligen när originalet blev för dåligt så satte jag mig ner och skrev av alla 15 sidor.
Så, efter alla år, så når äntligen denna aha-upplevelse just dig. Varsågod!
Ladda ner filen här nedan.

Putnam_nyLadda ner
av

Mitten i Lovikka

En gång världens största mitten.

Lovikka är känt för sina Lovikkavantar. För några år sedan fanns här världens största vante. Till höger syns formen för den, nu är den inte ens en tummetott. För de som inte kan engelska så betyder just ordet mitten vante. Lovikkamitten.

av

Tärendöälven är inte bifurkationen

Under 2022-2023 byggdes en ny bro över Tärendöälven.
Brofundamenten till gamla bron.
Tärendöälven i riktning mot Tärendö och Kalixälven.

Tärendöälven rinner över från Torneälven till Kalixälven, ca 70% av vattnet går via Tärendöälven. I världen lär finnas två stora bifurkationer, dvs när ett vattendrag rinner mellan två vattendrag. Men om man tittar på just detta fall så finns faktiskt en liten slamkrypare här! Den ursprungliga bifurkationen är egentligen den bit av Torneälven som rinner från delningspunkten med Tärendöälven över till Lainioälven. Kolla kartan!

av

Mäntykero

Mäntykero – halvvägs mellan Masugnsbyn och Junosuando

På den högsta punkten mellan Masugnsbyn och Junosuando ligger hemmanet Mäntykero. Här bodde människor till slutet av 1960-talet berättar Maj Vanhatalo från Vittangi.