Nyord – velomobila

velomobil-skordefest-och-miljodagar-2016


Blev ombedd av Gösta Eriksson att skriva en artikel till årets temabilaga för Skördefest och Miljödagar i Boden. Det blev en artikel med fin layout och ett helt nytt svenskt ord – velomobila. Google-sökning på ordet ger besked att det finns i någon form på slovenska. Så varsågod Språkrådet, här är ett nyord till listan. Ett annat ord som några har reagerat på är velonaut, det är dock inget nytt ord utan har använts under flera år för att beteckna en person som cyklar med velomobil.
Själva temabilagan, och artikeln på sidan 11, hittar du här.

Maryland Flooding: Climate Nightmare on Main Street

From a horror movie? No, it is for real.

Climate Denial Crock of the Week

You may have heard they had a rainstorm in Maryland.

The video above looks like one of those ”found footage” horror movies, especially after 1:40.

Below, human chain rescue of woman trapped in car.

Here, my video shows why climate change makes for stronger storms.

Below, aftermath in Ellicott City.

View original post

On the road again…

furor_vagen_alvsbyn_tvara_8_juni_2016
The beaty is along the road. Here between Älvsbyn and Tvärån the 8th of June 2016.


It always take a while to realize that you once more are on the road again. On one more of those long distance biketrips that you look forward to and also are a little bit scared off. Did I remember to take with me everything needed? Those small things one takes with on the trip and never then uses…
Is there something in the velomobile I should have checked and that will create a problem on the road? How will the weather be? Where can I stay for the night?
And the most important question, the motor of a trip: Am I prepared for the trip myself?
And yes, then everything comes, the road, the places, the people along the road. The meetings are probably the most important. Everything else is moving from one place to another.

Now I made two days, the 7th and 8th of June 2016. The tripmeter shows 103 km day one and 163 km day two.
Here are the linings for the two first days on Google map:
June 7th 2016 https://goo.gl/maps/UgbTvzBf4e72
June 8th 2016 https://goo.gl/maps/TPbdmcyYF522

Two years and 15000 km later

IMG_9017
Yes, 15000 km is a quite long distance.


I was thinking about it earlier – what distance will I reach on the two year anniversary of driving a velomobile? The answer was in the evening of the 30th of April 2016 a very simple amount of kilometers to remember – 15000 km.
It was the 1:th of May 2014 when Tarja Leinonen and I drove over the bridge between Aavasaksa in Finland and Övertorneå in Sweden. Those two velomobiles were the two first velomobiles in Norrbotten county.

My first thought when writing about this anniversary was to think about the savings of CO2-emissions.
From ECF (European Cyclists´ Federation) I found this calculation about quantifying CO2 savings of cycling. There is also a clearer article in Swedish by Klas Elm.
Not going into all details but just writing down the estimated numbers:
• Biking creates 21 gram CO2 per kilometer (21 g CO2/km)
• Driving a car creates 271 gram CO2 per kilometer (271 g CO2/km)
This would mean that every biked kilometer saves 250 gram CO2 compared to driving a car.
Then 15000 km would save 3750 kg of CO2 compared to driving a car. There is this term CO2e that means all greenhouse (GH) gases that are emitted in the calculation, but just to make the text clearer I only write CO2.

How much is that saving?
The total emissions in the World 2014 was 35,9 GtCO2 [Gigaton CO2] per year according to Global Carbon Project.
Writing that to kilograms makes a very long number 35 900 000 000 000 kilogram [kg].
So, my yearly saving then is 0.00000000522284% of the global emissions. Counted on my yearly emission savings of 1875 kg.
If all the people on the earth, 7 424 720 000 [at this moment 25:th of May 2016] would save the same amount of CO2 every year then the total savings would be 13 921 350 000 000 kg or 13,9 GtCO2 [Gigaton CO2]. Ok, that would not stop the Climate Change, but it would make a difference. The rest has the to be done through other means…
And yes, my driving with a velomobile is symbolic in this scale. But very much fun!

How much is 15000 km?
The amount of transportation by biking that I made during these two years is 7500 km per year.
That can be compared to yearly average travel with car for a person in
• Sweden – 6620 km
• Norrbotten County – 7580 km
• Övertorneå eco-municipality [where I live] – 8730 km
The numbers from Miljömål by the Swedish Environmental Protection Agency [Naturvårdsverket].

I think that we all have to do what we are able to. It is my Earth and it is yours equally. It is ours. And we are in much of hurry to stop the destruction – the emissions should have stopped already, we have only years left to avoid the 2 degrees threshold.
A person that takes a flight from Sweden to Thailand and back home will emit 6 times more than I have achieved in saving during a year.
A average person in my own municipality, the eco-municipality of Övertorneå, is emitting almost 0,5 ton more CO2 from car-driving than I achieve in saving during a year. To just catch up one of my fellow citizens I would need to bike an additional 2000 km.
Well, I have to admit that it would actually be fun to bike those additional kilometers – but that will not solve the global problem.

Two years is 730 days. If I take an average, that will be 20,5 km/day.

It is really as mentioned a symbolic thing, but it has been so much fun!

And the place where these magic kilometers come on the display was very near home here in Juoksengi. On the photos below you´ll see the crossing to Vyöni and also Misha in front of the village´s church.

 

IMG_9018

IMG_9019

IMG_9020

En ny skada

IMG_8535
Här hände det – hundra meter hemifrån! Mitt i bildens nedre kant kan man se bromsspåren som går snett upp mot höger, in i den hårda snövallen. Velomobilen står i bilden vänd i motsatt riktning än färdriktningen var.


Alla läsare av bloggen minns säkert den stora händelsen när den okända franska kvinnan i Paris fick för sig att velomobilen var en plats att sitta ? Den historien gjorde jag en skadeanmälan på när jag var i Paris, men har sedan dess inte fortsatt med regleringen av skadan med mitt försäkringsbolag. Har idag kompletterat den med en video och några bilder som ni hittar längst ner i inlägget från december.

Den skadan var ju märkbar, men sprickorna efter fransyskan var betydligt mildare än det som jag lyckades åstadkomma den 23 mars 2016. Borde ha satt upp storyn tidigare som ett varnande exempel för andra.
Det var en sådan där vacker solig vårvinterdag. Byvägen och den parallella Stora vägen hade tinat upp. Mellan de två vägarna löper ett antal sammanbindande korta väg/gator. Närmast oss här på Byvägen 51 är Tullvägen, den korta väg som på vintern fortsätter över isvägen till Finland efter att ha först passerat över väg 99 – Stora vägen.
… och jag skulle ”bara” ta en sådan där vanlig tur med hunden Misha…
Svänger in på Tullvägen och allt ser bra ut. Visserligen isigt, men det går ju bra att köra på is med tre hjul. Halvvägs ser jag en bil som kommer över Stora vägen, helt uppenbarligen på väg till affären. Misha springer full fart bredvid och mest för att få henne nära velomobilen bromsar jag in.
Allt går blixtsnabbt (vanligt vid olyckor har jag hört😉 ), velomobilen slår först på tvären och går sedan med hela kraften in i snövallen till höger. Snövallen är hård! Höger framhjul kliver upp på snövallen och för första gången händer det som jag alltid sagt att man inte ska göra med en velomobil; jag välter med velomobilen på dess vänstra sida och glider ett par meter längs isen. Hoppsan!
Man blir riktigt förvånad. Inget händer med mig. Inget händer med Misha. Den mötande bilens passagerare tittar förvånat när jag rättar upp velomobilen och ställer mig vid vägen så att de kan passera. Spegeln lossnade på vänster sida, den tog emot den värsta stöten vid själva vältningen. Tittar snabbt på plats efter eventuella skrapspår på velomobilen och där verkar inte vara något. Ok, tänker man, det gick ju bra!
Cyklar svängen med Misha och först hemma tittar jag närmare. Jag hade ju inte tittat på den delen som träffade den hårda snövallen och som tog upp kraften från stöten. Sh-t också! En stor genomgående spricka genom glasfibern! Några ytterligare mindre sprickor i närheten. Nu kan jag ju inte skylla på någon fransyska i alla fall.

Skriver det här eftersom jag nu har varit i kontakt med Susanna på försäkringsbolaget. Hur ska jag nu göra? Hon tog lugnt upp skadeanmälan och begärde bilder av skadorna. Bra med ett kostnadsförslag på reparationen också, då skulle det gå snabbare. Igår hade jag tillfälle att besöka Övertorneå och där hitta en för mig tidigare okänd firma (dåligt med skyltar, ”alla” vet ju redan om den) som faktiskt håller på med glasfiberarbeten. Nu cyklar jag dit och visar upp skadan och får ett kostnadsförslag!

Så givetvis lite bilder av den nya skadan.

324 km – nytt personligt rekord

koutojarvi_ren_25_april_2016

Cyklade med velomobilen i ett sträck från Jokkmokk till Juoksengi. Eller egentligen, cyklade med pauser men utan att sova över någonstans. 324 km, jag känner mig nöjd.

Det förra rekordet som spräcktes var med vanlig cykel år 2010 och var den sista biten från Muhos till Juoksengi, då totalt 298 km. Börja backa från den här sidan för att läsa om det.
Hur man mår? Betydligt fräschare känsla med velomobilen än jag minns från 2010.

Jo, jag cyklade från Juoksengi till Jokkmokk också, det var 370 km totalt, men uppdelat på två sträckor; Juoksengi – Luleå 184 km och Luleå – Jokkmokk 186 km.

Först i Sverige – tionde i världen!

QuattroVelo_nr_10

Det var nog den 1 april, en bra dag att luras på som Mats Persson skickade ett sms till mig från fabriken hos Velomobiel.nl i Dronten i Nederländerna och berättade att jag skulle kunna få ta hans plats i kön för en Quattro Velo, en fyrhjulig velomobil.
Det var inte lur, utan det var helt sant! Tack Mats!
Nu ligger jag som nummer ett att få en Quattro Velo i Sverige och som tionde i världen! Nåja, det finns ju en Quattro Velo tillverkad redan, men då blir det väl som nummer 11.
När jag får ta tåget till Nederländerna och cykla hem den vet jag ju inte riktigt ännu, men hoppas det blir i juni när Naturskyddsföreningens riksstämma är. Dit måste man ju åka eller allra helst cykla eller hur?!!